Människan är så komplicerad hon vill så mycket i sig själv. TROR hon klarar allt, men det gör hon inte.

Möte med Gud

En bön nedklottrad på en papperslapp, hittades i fickan på en amerikansk soldat, vilket stupade i ett slag i Nordafrika 1944.

Gud, vi har aldrig förr talats vid, du och jag, Men nu vill jag gärna säga: god dag! Jag trodde ju det man sa lite till mans- Fast det var dumt- att du inte fans. Först igår förstod jag, att det var lögn alltihop, För då såg jag din himmel där jag låg i en grop. Hade jag tagit mig tid att se på den förr, Skull jag för längesedan ha nått fram till din dörr.

Vill du verkligen ta mig i hand? Det tvivlar jag på! Fast jag är nästan säker, att du skulle förstå. Konstigt- först i denna helvetesdans, Fick jag tid att se ditt ansiktes glans. Ja, nu finns inget mer att säga för mig, Jag är i alla fall glad, att jag fick träffa dig. Snart går vi till anfall, jag skall göra min plikt, Jag är ju inte så rädd så underligt.

Nu kommer signalen- jag måste ge akt, Jag tycker om dig! Jag vill ha det sagt. Striden blir hård i kväll, som jag tror, Vem vet, jag kanske kommer dit, där du bor. Jag undrar- fast jag inte var vän med dig förr, Om du står och väntar på mig i din dörr. Vad betyder det här? Jag gråter ju! Jag? Varför möttes vi två inte förrän idag? Nu skall jag iväg! Käre Gud, adjö! Jag har fått tala med dig, och nu kan jag dö!