Fredrika själavårdscenter

 

 

 

 

 

 

[counter]

 

 

 

 

 

 

 

 

 SJÄLVBILDEN!
I helgen så har jag varit i Fredrika på manshelg. Det var en härlig samling av äldre och något yngre "gubbar", alla i sina bästa år. Det är ju faktiskt så att vi går från härlighet till härlighet, så följaktligen så är ju vår bästa tid just nu!
Förutom mycket god mat och härligt umgänge så var den andliga maten än mera utsökt....tack Björn.
Nu är ju inte manshelgen en hemlig, sekteristisk, hemlig orden, så därför tänkte jag ge dig några glimtar av vad som togs upp där.
Det handlar framförallt om vår självbild och synen på vem vi är. Det finns många exempel i Bibeln på personer som ser ner på sig själva. Ett exempel är
2 Samuels boken 9:8 där Mefiboset som är en ättling till Saul kallar sig själv en död hund. Vår självbild kan genom hårda ord av både föräldrar, syskon eller genom mobbare slaktas totalt. Mefiboset måste ju ha hört alldeles förfärliga saker om sig själv - eller hur.
Ett tips till dig är att fundera på hur Gud ser på dig, på hur han älskar dig och vad hans tankar om dig faktiskt är. När vi läser om Gideon (Domarboken kapitel 6) så kan vi se att han tycker sig vara den ringaste av alla. Dock så kallar Herren honom vid sitt rätta namn, nämligen: Du tappre stridsman. Innan Gideon gav sig ut i strid, så upprättade Herren hans självbild på ett underbart sätt, och på samma sätt så vill Gud upprätta din och min självbild, ja bilden av vad vi faktiskt är i den nya skapelsen. Det är just detta som är bilden av vårt nya jag!
Lycka till med ditt nya liv, i din nya, upprättade identitet!  /Ingvar

 

 EN ÄDEL STEN!
Joh. 10:10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. 
 
Om du tänker dig en vacker, ädel, sten. Den står på hedersplatsen i en belyst monter och har ett oerhört högt värde. Därför bevakas denna monter av vakter dygnet runt, detta eftersom tjuven vill lägga beslag på den vackra, ädla, stenen.
Om tjuven skulle få tag på den vackra, ädla, stenen så skulle han göra allt för att förgöra den, och göra den till något annat än vad den är tänkt att vara. Tjuven, dvs. satan har nämligen kommit för att stjäla, slakta och döda.
Mängder av himmelens änglar är engagerade för att bevara den vackra, ädla, stenen så att den kan stå på hedersplatsen i den upplysta montern och med sin skönhet återspegla en del av Guds härlighet redan här på jorden.
Den vackra, ädla, stenen, ja det är faktiskt du!      /Ingvar

 
VISST FINNS DET VÄGAR!
Jag har väl aldrig känt mig som en själavårdare, men likväl kan vi få fungera i det Gud har bestämt oss till att vara. 
I början av min "musikaliska karriär", så skrev jag roliga, lite bitska och radikala texter om Jesus. Det var också texter som starkt gick emot religiös möteskultur. Jag fick flera gånger tips om att istället modernisera gamla läsarsånger, så skulle jag nog se att det fanns en plats för mig i kyrkorna.
Drivkraften har dock alltid varit att förmedla det Gud vill att just jag ska förmedla, detta även om inte alla uppskattar det jag gör.
Efter några år så var det en kvinna som förmedlade en profetisk hälsning: Du ska skriva själavårdande texter. Jag blev helt paff, det var helt enkelt omöjligt. Ett par år senare var cd-skivan klar, detta eftersom ett mirakel hade skett. 

Jag sålde nog inte mer än något tiotal av dessa cd-skivor, så garderoben är full av dessa, men jag var i Floda och spelade in låtarna på TV och berättade om vad de betydde. Programmet sändes bland annat  i kanal 10 vid flera tillfällen, så nog fick det ändå spridning! Gud vet alltid vad han gör både i stort som smått.
Låttexter går alldeles utmärkt att läsa i diktform, och psalmerna i psaltaren är ett utmärkt exempel på detta. I "dikten" nedan så finns det ett par saker jag vill förklara: De drakar och monster som omnämns är en beskrivning av de jobbiga eller traumatiska händelser som vi har gömt i vårt inre. Vi har ofta på ett effektivt sätt förträngt dessa, så att de nästan har fallit i glömska. Likväl så skaver dessa händelser inombords. Därför måste de plockas fram och bearbetas, så att vi äntligen kan få må riktigt bra!
 
              DIKT NR !.

 Famlar i mörker, var ska jag gå. Ser ingen utväg, kan inte förstå. Det som en gång var lycka, har "blitt" smärta och sorg, famlar i mörker, ja var ska jag gå.
 
Men visst finns det vägar i de djupaste snår. Finn ljusets stigar bland stenar i själens sår. Visst är det svårt, men jag tror att det går.
 
  Lyckan den kommer och lyckan den går. Skönt då att veta, Guds kärlek består. I dödsskuggans vandring i djupaste dal. Bland snår och bland tistlar i dödsskuggans dal.
 
  Men visst finns det vägar i de djupaste snår. Finn ljusets stigar bland stenar i själens sår. Visst är det svårt, men jag tror att det går.
 
Där i själens djup, där ingen har vart förut. Bland tistlar och stenar i de mörkaste djup. Säger till alla monster och drakar kom ut. Där i själens djup, där ingen har vart förut.
 
 Men visst finns det vägar i de djupaste snår. Finn ljusets stigar bland stenar i själens sår. Visst är det svårt, men jag tror att det går.
 
 Hittar ett fönster i den mörkaste vrå. Vågar jag öppna mitt fönster i tro. Öppna för frihet och öppna för ljus. Vågar jag öppna mitt fönster i tro.
 
 Ja,  visst finns det vägar i de djupaste snår. Finn ljusets stigar bland stenar i själens sår. Visst är det svårt, men jag tror att det går.                                
                                                                                                                    /Ingvar
 
GRÅT UT
Här kommer den andra "dikten", en låt-text som heter Gråt ut!
Den handlar om att vi måste tillåta oss att sörja allt det som är jobbigt, så att själens sår kan läka ut!
                                              
DIKT NR.2
I en stor pojke bor, en liten pojkes själ. Pojkens själ den ropar, snälla älska mej. Ge mej kärlek som jag saknar, själen ropar ge mej kramar. I en stor pojke bor en liten pojkes själ.
Gråt ut, gråt ut, ja smärtan måste ut. Gråt ut, gråt ut, så kan såren i själen läka ut.

 I en stor flicka bor, en liten flickas själ. Flickans själ den ropar snälla jag vill vara trygg. Vill ha trygghet så jag kan sova, skydd mot hårda ord som skadar. I en stor flicka bor, en liten flickas själ.
 Gråt ut, gråt ut, ja smärtan måste ut. Gråt ut, gråt ut, så kan såren i själen läka ut.

 En kvinna och en man som skulle älska varann, men han, denne man, blev en ond tyrann. Men än så kan leva, ja än så kan hon flyga. Men hon måste våga, ja hon måste vilja.
 Gråt ut, gråt ut, ja smärtan måste ut. Gråt ut, gråt ut, så kan såren i själen läka ut.

 De började på lek, de började på skoj. Livet handlade om fest, men blev snart till en pest. Förnedringen är stor, när allt går i kras. Men än kan du välja, börja leva eller dö.
 Gråt ut, gråt ut, ja smärtan måste ut. Gråt ut, gråt ut, så kan såren i själen läka ut.         /Ingvar

 

LILLA FÅGEL!
Här kommer den fjärde dikten. Den handlar om att inte stressa, utan låta såren läkas. I annat fall är risken stor att vi agerar utifrån våra sår istället för genom Den Helige Andes flöde.

DIKT NR:4
Säg mig lilla fågel, du som är så vacker. Du är prydd med fjädrar, som av renaste guld. Näbben är som silver, och ögon som flammande eld. Säg mig lilla fågel, du som är så vacker. Din hållning är reslig som den mäktigaste kung. Men nånting är fel, du verkar ha så ont?
 -Jag kan ju inte flyga, för jag har ont i vingen. 
-Stackars lilla fågel som har ont i vingen.
 
Säg mig lilla fågel du som är så vacker. Du är prydd med fjädrar, som av renaste guld. Men har du ro att vila, så vingen kan få läka?  Du min lilla fågel, du som är så vacker. Du måste gå till doktorn, så doktorn kan få tvätta. För smutsen måste bort, och varet måste ut.
 -Jag kan ju inte flyga, för jag har ont i vingen. 
- Stackars lilla fågel som har ont i vingen.

  Du min lilla fågel, du som är så vacker. Nu är såret rent, ja nu kan vingen läka. Men allting har sin tid, och du måste ta det lugnt. Du min lilla fågel, du som är så vacker. Nu så läker vingen och snart så kan du flyga, -Ja snart så kan du flyga.
/Ingvar

 

EN UTSLAGEN ROS!
Här kommer den tredje dikten. Den handlar om hur Guds kärlek kan få oss att blomma ut till den vi är tänkta att vara. Texten har inspiration från Höga visan, en "romantisk" bok i Bibeln.
                                              
DIKT NR:3
Det var en gång en blomma som stod på en äng. Blomman var vacker och skör. Men blomman var trasig och sårad i sin själ, ja, så kan det ju va. En annan blomma såg, det ljuvaste han sett, han "fråga", får jag vara din vän.
 Får jag krama dig hårt, smeka dina blad, kyssa din rosenröda knopp? Får jag krama dig hårt, smeka dina blad, kyssa din rosenröda knopp?

 Den sköra blomman sa’ det är inte alltid så lätt. För dom djupa såren i min själ. Det blir nog rätt så svårt, men jag tror att det ska gå, kan du älska mig ändå? Den andra blomman sa, det är klart att jag kan. Tillsammans, ska vi kämpa vi två.
Får jag krama dig hårt, smeka dina blad, kyssa din rosenröda knopp? Får jag krama dig hårt, smeka dina blad, kyssa din rosenröda knopp?

 Den kärlek som han ger, den bär genom allt, den bär genom dödsskuggans dal. Den bär genom glädje, den bär genom sorg, ja den bär genom vårregnets tid.
 Får jag krama dig hårt, smeka dina blad, kyssa dig du utslagna ros? Får jag kyssa dig du daggvåta ros, får jag kyssa dig du underbara ros?
                                                                                                /Ingvar

 

NYCKLARNA!
Upp 1: 17-18 När jag såg honom, föll jag ned för hans fötter, såsom hade jag varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sade: »Frukta icke. Jag är den förste och den siste och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till döden och dödsriket.
 
Vår yngste son Joel uttryckte för en tid sedan en önskan. Han vill bli stor och gärna  13 år så att han får en egen nyckel till sitt rum, precis som sin storebror. Nycklar har med makt att göra. För vår son Joel så skulle nyckeln innebära makt att råda över sitt eget rum, makt att låsa dörren för, eller öppna dörren för vem han vill.
Kriminella blir oftast satta i fängelse och dörren låses  då med en nyckel. På samma sätt blir dörren en dag upplåst när tjuven har avtjänat sitt straff och friheten har därmed blivit ett faktum för denne.
I Bibeln så står det att Jesus har tagit nycklarna till döden och dödsriket.  Det är inte fråga on singularis så att det bara skulle vara  en nyckel, utan om pluralis, dvs. många nycklar. Faktum är att Jesus har nycklarna (makten) till varje rum eller vrå i dödsriket. Varje enskild fånge som suttit i sin lilla cell är därmed fri att gå ut ur sitt fängelse. Detta har skett tack vare det faktum att döden inte kunde hålla kvar Jesus, eftersom han var rättfärdig och dog i vårt ställe.
Tack Jesus att du tog nycklarna från döden och dödsriket!   /Ingvar 

 
VI ÄR!
I morse när jag låg i rumssoffan och vilade med en stor mugg gott kaffe i handen så kom plötsligt och lite oväntat en tanke farande. Jag kom att tänka på ett underbart par vi känner som bäst kan beskrivas som två varma hjärtan med ben.
De har en otrolig omsorg om sina medmänniskor både i och utanför den kristna gemenskapen. Deras inre pulserar av liv och de ömmar för alla de svaga kärl som kanske inte orkar med livet på samma sätt som många av oss andra gör.
De har ett otroligt "driv" när det gäller praktiska göromål i sin kristna gemenskap och utan dem skulle nog många projekt falla platt till marken.
Jag har dock förstått att de ibland har fått möta en del elaka kommentarer om att de skulle söka uppmärksamhet och bekräftelse genom sina goda gärningar och sitt engagemang. Dessutom så är de rikt välsignade ekonomiskt vilket tydligen sticker i ögonen på somliga. Den typen av påståenden grundar sig enligt min mening på ren och skär avundsjuka. Vi borde väl istället tacka Gud för dessa eldsjälar och tacka för att de är så rikligt välsignade! Det är väl alltid roligt och härligt när våra medmänniskor får leva i rik välsignelse - eller hur?
Vi är alla kantstötta lerkärl med en hel del repor, och missfärgningar. Trots detta så vill Herren bruka oss alla på ett alldeles underbart sätt, detta även om vi på grund av skador i själslivet agerar lite tokigt ibland. Det är Gud själv som bestämmer till vad han skall använda oss, så varför vara avundsjuk när han brukar oss alla, precis som han själv  vill och på allra bästa sätt. Enligt Bibeln så kallade oss redan innan vi formades i moderlivet. (Vilket faktiskt tyder på att vi på något sätt existerade redan innan födseln hit till jorden....)
Det jag slutligen vill poängtera är att vi precis som Paulus gjorde kan vara frimodiga med vilka vi är i vår kallelse. Det är inte alls högmodigt även om den svenska jantelagen vill hävda detta. Vår kallelse och utförandet av den kallelsen sker ju genom Den Helige Andes kraft, så det ger ju faktiskt ingen ära till vårt eget kött.
Hjärteparet med två ben kan med frimodighet tala om vilka de är i Kristus och ska absolut inte hålla något tillbaka.  På samma sätt så kan jag själv med frimodighet tala om att jag förutom mitt arbete som skogsröjare är en trubadur (Psalmist), som får sånger att förmedla ifrån Herren. Jag förmedlar också evangeliet genom att skriva små blogginlägg eller genom förkunnelse på Youtube, eller på olika kristna samlingar.
Nu skriker det högt och tydligt i mitt sinne att jag skryter och är högmodig!
Men: JAG ÄR......VI ÄR    - men vi är det genom Kristus!
/Ingvar
 
TRONS GODA KAMP!

1 Kor. 9:24-27 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det.  Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften.  I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

 
Jakobs-brevet 1:12 Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som ÄLSKAR honom.
 
 
Vi har nyligen varit och röjt  ungskog i byn Torrböle. Röjningen där var riktigt tuff och jobbig. Man blir ofta lite frustrerad och upprörd när man jobbar på sådana ställen, men den känslan gör faktiskt att man får lite extra energi. Inte blev det bättre av vårt elaka sällskap i form av knott, mygg och bräms. Min gode medarbetare Magnus hade fler än hundra bett på ryggen efter en arbetsdag där. Jag gissar att han gett sin käresta i uppdrag att räkna. Romantiskt?? Nja.... 
Faktum är dock att det är riktigt glatt när vi gjort klart ett sådant område. Vi brukar då ropa ut ett riktigt segervrål,  och ju värre stället har varit desto mera vrålar vi! 
När vi var där och röjde i djungeln, så började jag tänka på att livet här på jorden är ganska likt en riktigt tuff ungskogsröjning. Jordelivet beskrivs ju i Bibeln som ett tävlingslopp, där vi kan vinna en segerkrans när livet här på jorden har nått sitt slut . Helt ärligt så tror jag att glädjen blir störst för de som lagt bekvämligheterna åt sidan, och gjort stora uppoffringar för att fullborda sitt lopp på allra bästa sätt. 
Ta därför och kämpa trons goda kamp precis som en riktig skogsröjare, som är  mitt i den hopplöst täta och outhärdliga ungskogen bland myggor, bräms och knott! Du och jag har fortfarande möjligheten att vinna segerkransen efter ett spännande liv i trons goda kamp! /Ingvar 

 

DET ÄR INTE ALLS ROLIGT ATT VARA ARG!
I fjol under våren och sommaren så arbetade jag med en ljudanläggning till vårt byahus. Jag införskaffade bland annat ett nytt, väldigt fint 12 kanalers mixerbord. Tyvärr så gick mixerbordet sönder i oktober. Det var plötsligt helt dött och det var då eländet började.
Jag hade köpt mixerbordet via ett företag på nätet som direkt-importerar dessa produkter. Jag har nog ringt dit vid ett trettiotal tillfällen varvid man hela tiden har förklarat att ett nytt mixerbord skulle skickas samma dag eller i slutet av den veckan. En del av försäljarna skulle kolla upp vad som hänt och höra av sig igen , vilket man aldrig gjorde. När det för några veckor sedan hade gått hela fyra månader så var jag riktigt, riktigt arg. Jag ringde varje dag, skällde, och var mycket otrevlig. Trots detta hände fortfarande precis ingenting.
Förra fredagen så vände det plötsligt. En jättetrevlig man som heter Kristoffer svarade i telefonen. Han blev alldeles bestört när han hörde hur illa det var. Han ringde direkt till England och ordnade genast så att de skickar mixerbordet hem till mig direkt från fabriken. Han bad också om ursäkt för att detta ärende hade skötts väldigt dåligt av dem. Då passade jag på att be honom hälsa ett förlåt till alla dem som jag hade varit så otrevlig emot. Då rann all ilska av mig och det kändes såååååå skönt. Det tär ju på hela ens varelse att bära på ilska, så det är inte alls roligt att vara arg!  /Ingvar

 

 
I FADERNS HÄNDER!
Ja nu sitter jag här och skriver igen efter en lång paus. Det har nämligen varit massor att göra eftersom vi håller på att byta kök. Nu är det nya köket äntligen igång, även om det återstår en hel del mindre arbeten.
Jag kan också nämna att det är otroligt gott att få äta kokt potatis med riktigt kött efter en dryg vecka med billys pizza, finduspajer och annan halväcklig micromat.
Det är också märkligt vad tiden går. Vår äldsta dotter som helt nyss var en liten bebis som skumpade på armen,  har nu gått ut nionde klass. Jag känner allt mer hur kort vår tid här på jorden faktiskt är.
Jag har för en tid sedan läst en bok som var mycket intressant, men ändå gav en del huvudbry. Den tog upp detta om helvetesläran med evig pina i helvetet. Nu kommer jag inte att gå in på mera vad den handlade om, men en liten frågeställning var väldigt intressant: Slutar Gud plötsligt att älska oss och blir förvandlad till en tyrann som njuter av att vi i all evighet hamnar i helvetet efter att vi lämnat jordelivet? De som skrivit boken menar att Gud har en plan även för de som inte vill veta av eller fått höra om Jesu försoning här på jorden.
De menar också att han kommer att en dag dra precis alla till sig. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd, eller att vi inte ska predika evangeliet. En tillvaro utan Guds överflödande liv blir faktiskt ett slags självvalt helvete. Jag är i ett prövostadium av det jag läst, så jag hoppas att du inte blir allt förvirrad av det du läser nu.

För några dagar sedan blev jag påmind om en begravningsgudstjänst som jag var delaktig i när jag arbetade som kyrkogårdsvaktmästare. Det var en begravning efter en riktig "hedning", som vad jag kunnat förstå var en ateist. Hela släkten präglas för övrigt av en kyla mot evangeliet och Guds liv. Jag satt längst bak i kapellet och kände en sorg över detta, och bad tyst för hela  släkten.
Då fick jag en "bild" och fick se att hela kapellet och att alla som var där  vilade i faderns händer. Han höll upp och omslöt kapellet ungefär som när vi håller en liten kyckling eller kattunge i våra händer.
Avslutningsvis så vet jag väldigt lite om detta med livet efter döden. Vi kan dock vara trygga i att Gud vill allas vårt bästa både här i livet och i evigheten. Jag tror att vi har ett eget val att göra om vi vill leva nära honom eller inte. Jag är ingen teolog och är faktiskt ganska ointresserad av att studera alla svårbegripliga termer, så den enkla och ibland barnsliga Gudstron räcker alldeles utmärkt för mig!  /Ingvar

STÅLMANNENS ONDSKA!
Nu har det hänt,  det som de flesta av oss har haft på känn. Jag syftar nu på terrorattacken i Stockholm.  Nu tänker jag dock inte sätta fokus på Islam, denna i många stycken sataniska religion. Till viss del är det ju faktiskt så att vissa religiösa doktriner är väldigt krigiska.  Ett exempel är just islam som menar att alla som är otrogna mot islam ska dödas, faktiskt riktigt läskigt. 
Nu finns det ju människor som skyller alla världens konflikter på religionerna. De menar på fullt allvar att det hade varit fred på jorden om alla var upplysta ateister precis som de själva är. 
Jag vill dock hävda att ondskan på jorden har att göra med människans fallna natur. Det märks inte minst i våra egna liv,  eller som Paulus uttrycker det: "Det jag inte vill göra det gör jag,  och det jag vill göra det gör jag inte. 
Om allt var religionens fel och människan i grund och botten hade varit god,  då hade  Stalin  varit en snäll och godhjärtad ateist.  Jag vill dock hävda att han var i det närmaste lika ondskefulla som satan själv, en av världshistoriens värsta tyranner.  Jag ber om ursäkt för mitt starka uttryckssätt, men jag tror faktiskt att jag har rätt! Krig och ondska är inte huvudsakligen religionernas fel, utan handlar istället om människans dubbla natur!
Fotnot: Stalin hette från början Iosif Vissarionovitj Dzjugasjvili, men bytte namn till Stalin år 2012. Översatt till svenska så betyder Stalin faktiskt Stålmannen, vilket jag personligen tycker är lite lustigt!  /Ingvar 

RÖVARENS ENKLA BÖN!
Jag ligger i rumssoffan och har just blåst bort ett tunt lager av damm från min bibel. Det är några dagar sedan jag läste ur den, (jag arme syndare.....)
På rumsbordet står det en mugg med rykande gott, nybryggt kaffe och den morgon-trötte mannen i soffan håller på att läsa om påskens budskap. Det jag fastnar för är den ene av rövarna som är vid Jesu sida.
Luk 23: 42-43  Och han sade: "Jesus tänk på mig när du kommer till ditt rike."  Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Idag skall du vara med mig i paradiset."
Genom åren så har jag läst en hel del böcker som innehåller både vackra, detaljerade och ofta mycket komplicerade frälsningsböner. Det är lite pinsamt, men jag har faktiskt tränat på vissa av dem och försökt att lära mig dem utantill, dock med uruselt resultat. De går helt enkelt inte att komma ihåg dessa alltigenom komplicerade böner.
Det har ibland känts lite nervöst och jag har undrat hur man egentligen ska be när man ska leda någon till frälsning, ja hur gör man för att allt ska bli rätt. Det kanske inte blir riktigt bra om man skulle glömma någon liten detalj, för att inte tala om allt elände man skall avsäga sig i Jesu namn. Det verkar ofta vara väldigt komplicerat detta med frälsningsböner.
Då är det skönt att läsa om lärljungarna som kastade näten åt sidan och följde honom utan att egentligen säga något särskilt, eller rövaren som bara bad Jesus att tänka på honom i sitt rike. Enligt bibeln så dög dessa enkla frälsningsböner alldeles utmärkt. Befriande!  /Ingvar

------

HON ÅKTE UPP MED BALLONGEN!
Idag så fick jag förmedla en bild till en medelålders kvinna. Jag såg en blå ballong av den typ som brukar finnas på cirkus och tivoli, fylld  med helium-gas . Den här kvinnan tog tag i snöret som hängde under ballongen och följde med den upp i luften, allt högre och högre. Högt ovan de jobbiga och plågsamma omständigheter som har varit en plåga just i hennes liv.
Den här bilden var specifikt till just henne och i hennes nuvarande situation. Faktum är dock att denna bild ändå gäller oss alla. Vi är nämligen i Kristus, satta i en position högt ovanför alla andevärldens furstar och väldigheter, och har genom honom blivit satta i en position som är högt ovanför alla de omständigheter som möter oss här på jorden!
 
Frukta inte även om just dina omständigheter skriker så att det skär i öronen. Du är i en högre position än dem, så ta tag i ballongsnöret och låt dig lyftas allt högre upp i luften! Du är fri! /Ingvar 

 
DET VAR EN GÅNG TVÅ TJUGO-KRONORS SEDLAR!
Det var en gång två tjugo-kronors sedlar som kom ut ur tryckeriet. De var båda alldeles nya, fräscha, välpressade och hade en svag doft av trycksvärta. Nu var det så att dessa båda tjugo-kronors sedlar fick väldigt olika liv. 
Den ena sedeln blev väl omhändertagen och hamnade i en skön och torr miljö hos en äldre dam, som vårdade sina pengar ömt i ett kassaskrin. Hon brukade räkna sina sedlar emellanåt, men i övrigt så levde sedeln ett mycket stillsamt liv. Följdaktligen så var den hela tiden välpressad och i ett mycket gott skick.
Den andra tjugo kronors-sedelns liv var däremot det rakt motsatta. Den hamnade i en ficka på ett par jeans och fick följa med ett par omgångar i tvättmaskinen. Efter några veckor så ramlade den ur fickan och blåste ner i ett lerigt dike. Efter en tid av tråkig väntan så blev den äntligen upphittad av en liten flicka som var ute och lekte. 
Nu hade flickan en yngre bror som blev väldigt avundsjuk på flickan som hade hittat tjugo kronors-sedeln i diket. Deras farmor fick reda på detta och gick till sitt kassaskrin och hämtade den välpressade sedeln som låg där. Hon gav den till pojken, och så kunde båda barnen gå till kiosken och köpa glass.
Det märkliga är att båda sedlarna fortfarande hade samma värde, så de fick lika mycket glass för pengarna. Det hade alltså ingen betydelse att den ena sedeln var välvårdad, medans den andra hade blivit mycket illa tilltygad av "livet".
Precis så här är det ju med oss människor. En del av oss har det riktigt bra, medans andra far väldigt illa av livet. Faktum kvarstår dock att vi alla har exakt samma värde, men tyvärr så har nog inte alla förstått just detta. Förakta därför aldrig missbrukare, tiggare, tjuvar, psykiskt sjuka  eller fattiglappar. De är precis lika älskade och underbara som både du och jag själva är. Jesus älskar oss alla!  /Ingvar