Fredrika själavårdscenter

 

 

 

 

 

 

[counter]

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FOTSTEG!
Olika varianter av fotsteg och hur vi kan uppleva dem är en intressant fråga. När jag hade börjat en anställning som skogsröjare, så hamnade jag i ett arbetslag med två andra killar. Efter en tid så började de åka hem från jobbet allt tidigare på dagen. Efter ett par månader så åkte de hem redan vid halv två på eftermiddagen. Det var inte särskilt roligt att vara kvar ensam på jobbet när de hade åkt. Dessutom så jobbade vi på ackord, så lönenivån sjönk stadigt.

Efter en tid så ringde jag min dåvarande chef och berättade vad som pågick. Nästa arbetsdag kom jag till rast-kojan en stund före mina arbetskompisar, och efter en stund kom de åkande med bilen och klev ur. Deras fotsteg mellan bilen och arbetskojan vittnade tydligt om två mycket arga arbetskompisar. Deras fotsteg var vid detta tillfälle allt annat än ljuvliga. Jag kommer inte att gå in på alla turer om vad som hände där i kojan, men båda två fick med tiden sluta sitt arbete eftersom de inte skötte sig.

Det finns ju många andra typer av fotsteg också. Den taktfasta, men hotfulla soldatmarschen eller fotstegen vid en glad dans, eller steppuppvisning. Jag tänker också på de glada lekfulla barnens trippande fotsteg. Man kan också genom att höra fotstegen uppfatta om en människa har en försiktig eller lite mer burdus personlighet. Faktum är att vi ofta kan höra på fotstegen vad som väntar oss, redan innan vi med våra ögon har sett vad det faktiskt är.

Nu finns det ju också fotsteg som är de allra ljuvligaste man kan tänka sig. Nämligen fotstegen av de som bär fram frälsningens budskap!

Jesaja 52:7

(Bibel 2000) Härligt är att höra budbärarens steg när han kommer över bergen, han som bär bud om seger, som ropar ut goda nyheter, bär bud om räddning och säger till Sion: Din Gud är konung!

(1917 ) Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: »Din Gud är nu konung!»


/Ingvar

 
VAD MAN SÅR FÅR MAN SKÖRDA!
Vad man sår får man skörda är ett känt uttryck, men det är väldigt sant. Konsekvenserna av det vi gjort tidigare i livet sätter ofta sina tydliga spår. Vi skulle ofta önska att en del av våra "mindre bra" handlingar vore ogjorda.

Det är ju så att vi har fått förlåtelse för all vår synd genom nåden. Likväl så är syndens konsekvenser kvar och ibland för en lång tid. Vi kanske har kränkt någon, stulit, varit otrogen, misshandlat eller levt i missbruk. Listan på vad vi gjort kan vara väldigt olika, men konsekvenserna av vårt handlande finns likväl kvar i alla dess varianter. Somliga handlingar kan faktiskt ha konsekvenser i generationer framåt.

Nu är det ju så att vi lever ett nytt liv tillsammans med Kristus. Detta innebär en ny sådd. En sådd som innehåller de frön som ger upphov till Andens frukter. Tänk vad underbart att dessa välsignelser kan föras vidare i många släktled och till välsignelse för kommande generationer! Om du inte har tagit emot frälsningens gåva så är det verkligen dags nu, så att också du kan börja så ut av den ädla, himmelska säden.

Från Galaterbrevet 5:19 - 22

Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike.
Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

Avslutningsvis, så vill jag påminna om den härliga sången om såningsmannen, en låt av Eric Bergqvist:

1. Tänk vilken underbar nåd av Gud! Att du får vara hans sändebud. Och till den döende världen gå. För att Hans kärlekssäd utså.
Gå, gå Såningsman gå, Gå, gå Såningsman gå, Ut att den ädla säden så, Gå, gå Såningsman gå.
2. Får du ej främst ut i ledet stå, verkar Guds verk i det tysta då, Herren, som i det fördolda ser Blott att för trohet lön dig ger.
Gå, gå, Såningsman….
3. Tröttna då ej att Guds Ord så ut, Kärlekens möda får lön till slut. Fastän med tårar du nu får så, Skall du med jubel skörda då! Gå, gå, Såningsman..

/Ingvar :o)

 

ETT GOTT ÅR!
När jag skriver detta, så har ett gammalt år nått sitt slut och ett nytt påbörjats. Igår kväll, så satt jag före tolvslaget och skrev nyårshälsningar på mobilen. Då kom plötsligt och helt oväntat ett tilltal: - Gör stigarna raka!
Eftersom jag har näst intill noll koll på bibelställen och dess placering, så kollade jag upp texten. Jag kan konstatera att Gud gav mig och oss några nycklar till ett riktigt bra år och en underbar framtid!
Jag tänkte att vi ska gå igenom delar av Hebreerbrevets 12:e kapitel....
Vi startar från vers 1-3

- När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare,som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.

Om vi ska bli lyckliga och ha ett gott år, så måste vi lägga bort synden. Vi kommer inte att vara syndfria här på jorden, men sådant som sexuell synd, girighet, bitterhet och annan plåga är fullt möjligt att lämna genom ett medvetet beslut. Vi kan behöva hjälp av en trogen vän eller själavårdare för att finna vägen ut ur dessa synder, men gör det! Det är så du blir fri och lycklig!
De efterföljande verserna talar om Herrens fostran, som vi inte skall förakta. Det är självklart jobbigt för stunden och något vi gärna skulle vilja slippa. Faktum är dock att dessa erfarenheter är något som skapar personlig karaktär och också ger oss förmåga att ha förståelse för våra medmänniskors livssituation.
Vi läser vidare från vers 12-15

- Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas.
I dessa verser så uppmanas vi att styrka kraftlösa händer och knän, dvs, att be för och uppmuntra de lemmar i kroppen som är kraftlösa och svaga. Detta gäller både individuellt, och som Kristi Kropp. (Den kristna gemenskapen) Sedan uppmanas vi att hålla oss på stigen dvs, avhålla oss från synd, så att det som haltar i våra liv, kan bli botat. (Svaga, bräckliga områden i livet, svagheter)

Vi kan sedan läsa om att utan helgelse,. så kommer vi inte att se Herren. Om du längtar efter att uppleva mer av Guds härlighet, så är svaret att du måste klä av dig dina medvetna synder. Ta vara på nåden och bekänn dina synder som synd. Gör sedan som i Jesu förmaning i texten om äktenskapsbryterskan: Jesus sade åt henne. - Inte heller jag dömer dig. - Gå, men synda inte mer!

Bitterhet är bland det värsta som kan drabba oss. Den besmittar och är en stor förbannelse inte bara för oss själva, utan för hela familjen, vännerna och släkten. Låt aldrig den bittra roten skjuta skott. Hugg av den omgående!
Att förlåta någon är dock inte alls samma sak som att du måste umgås med den person/personer som gjort dig illa. Du ska ju självklart inte behöva träffa, eller umgås med någon som begått sexuella övergrepp, misshandlat, rånat, mobbat eller hotat dig.

Det är dock livsviktigt att du beslutar dig för att förlåta, annars kommer du i all framtid att vara bunden vid den personen (personerna) som utfört övergreppen. Plågsamma minnen, ilska och bittert hat kommer då att dominera dina tankar och hela din tillvaro i det närmaste totalt.

Ett råd är att ta hjälp med att bearbeta dessa svåra händelser. (gärna själavårdare) Vi är ju till för att hjälpa varandra - eller hur.....?

Detta var några tips om hur du och jag kan få ett gott år och en härlig framtid! Guds rika välsignelse till dig! /Ingvar :o)

 
STRATEGIER DEL 2
Nu kom det mera angående detta med texten om Gideon och himlens väckelse-strategi. Den här texten kan dock läsas helt fristående!
Om vi läser i Domarbokens 6:e till 8:e kapitel så kan vi konstatera att Gud använde Gideon, en ung man utan hög status på ett mycket mäktigt sätt. Om vi läser där så kan vi ju som tidigare nämnts se att Gideon först blev ombedd att skicka hem 22000 man, så att de blev endast 10000 kvar. Slutligen så var de endast 300 man som fick se Herren göra ett stort mirakel, så att de kunde besegra Midjaniterna.

Gideon hade dock ett val! Han kan av fruktan ha valt att behålla alla män istället för att lita på Herren. Då hade inget mirakel skett och förmodligen så hade Gideon blivit besegrad. Gideon hade en mycket stor tro och stark förtröstan på Herren.
I Bibeln finns flera exempel på ledare som på grund av fruktan har agerat dåraktigt efter eget förstånd och allt har gått snett. Saul är ett exempel på hur tokigt det faktiskt kan bli.
Nu är det ju så att vi i våra kyrkor har många "värksamheter" med "Ä" som vi håller fast vid. Min utmaning till dig eller er som läser detta är att fundera om den "värksamhet" som just du håller fast vid är från Gud?
Är det meningen att vi ska ha "barnvärksamhet" just nu, eller är drivkraften en fruktan för att barnen inte ska få höra om Jesus annars. Är det verkligen meningen att alla möten i dess nuvarande form skall fortgå, eller är drivkraften att vi är otillräckliga annars. Är detta med servering och fika från Gud, eller är drivkraften en fruktan för att nästan ingen kommer annars. Listan kan göras lång på vilka frågor vi kan ställa oss.

Jag tror att vi precis som Gideon skall lyssna till Guds röst och rensa bort allt som inte är Guds tanke just nu. Detta även om nästan ingenting skulle finnas kvar.
Ett träd som blir kraftigt beskuret blir för en tid ganska ynkligt, men det är värt alltihopa. Istället för halvdöda grenar som knappast bär någon frukt alls, så skjuter nya grenar fram som istället bär rikt med frukt. Det som förut varit "värksamhet" med "Ä" , kan genom människor som brinner för sitt uppdrag utföra verksamheter med "E".
Jag är helt övertygad om att många av oss precis som Gideon måste våga släppa taget och i tro låta miraklet ske. Vi måste själva kliva åt sidan och låta ett Guds mirakel skaka vårt land och vår hembygd! /Ingvar

 

 

 

STRATEGIER!
Nu tänker jag att det ska handla om Gideon. Han var väl inte killen med den bästa självbilden, och var ju faktiskt ganska ringa. Faktum är dock att denne unge man fick bli en av de stora hjältarna vi kan läsa om i Bibeln. Berättelsen kommer dock att belysas ur ett kanske lite oväntat perspektiv.
Läs gärna om Gideon från Domarboken kapitel 6-8.

Nåväl, vi har en tendens att skapa olika strategier för väckelse. Fantastiska metoder som i och för sig kan vara bra, men på något underligt sätt så känns många av dessa "väckelsestrategier" lite konstiga. Det verkar som att vi i egen kraft ska göra oss själva attraktiva genom de senaste lovsångerna och beteendena. Uttryckssätt som är rätt så hispiga och enligt min mening saknar vila. Volymen är så hög att faktiskt många inte kan vara med på mötena på grund av detta. Jag har en god vän som har problem med hörseln just nu, och han brukar slinka in på mötena när predikan har börjat eftersom öronen skulle "sprängas" i den höga volymen. Så ska det ju inte alls vara - eller hur!!!!
Nu är jag inte alls motståndare till strategier och metoder, men de måste vara födda från Gud och vara för den plats på jorden som är just vår! Nu kanske du undrar vad detta har med Gideon att göra,,,,, - jo faktiskt en hel del!

Vi börjar att läsa från Domarboken 7: 1-3
- Bittida följande morgon drog Jerubbaal, det är Gideon, åstad med allt folket som följde honom, och de lägrade sig vid Harodskällan; han hade då midjaniternas läger norr om sig, från Morehöjden ned i dalen.

Men HERREN sade till Gideon: »Folket som har följt dig är för talrikt för att jag skulle vilja giva Midjan i deras hand; ty Israel kunde då berömma sig mot mig och säga: 'Min egen hand har frälst mig. Låt därför nu utropa för folket och säga: Om någon fruktar och är rädd, så må han vända tillbaka hem och skynda bort ifrån Gileads berg.» Då vände tjugutvå tusen man av folket tillbaka, så att allenast tio tusen man stannade kvar.

Här kan vi se att Gideon hade samlat en stor här för att kunna besegra Midjaniterna, men Gud ville något annat. Gud ville inte att Israels folk skulle berömma sig eller förtrösta på sin egen kraft, eller egna metoder. Det märkliga händer att 22000 av soldaterna återvänder hem till sitt.

Nu ska vi se vad som händer sedan i Domarboken 7 : 4-7
- Men HERREN sade till Gideon: »Folket är ännu för talrikt; för dem ned till vattnet, så skall jag där göra ett urval av dem åt dig. Den om vilken jag då säger till dig: 'Denne skall gå med dig', han får gå med dig, men var och en om vilken jag säger till dig: 'Denne skall icke gå med dig', han får icke gå med. Så förde han då folket ned till vattnet. Och HERREN sade till Gideon: »Alla som läppja av vattnet, såsom hunden gör, dem skall du ställa för sig, och likaså alla som falla ned på knä för att dricka.»6Då befanns antalet av dem som hade läppjat av vattnet, genom att med handen föra det till munnen, vara tre hundra man; allt det övriga folket hade fallit ned på knä för att dricka vatten. Och HERREN sade till Gideon: »Med de tre hundra män som hava läppjat av vattnet skall jag frälsa eder och giva Midjan i din hand; allt det andra folket må begiva sig hem, var och en till sitt. Då tog hans folk till sig sitt munförråd och sina basuner, därefter lät han alla de andra israeliterna gå hem, var och en till sin hydda; han behöll allenast de tre hundra männen. Och midjaniternas läger hade han nedanför sig i dalen.

Här så kunde vi läsa om att Gud ville ha endast 300 män för att besegra Midjaniterna. Gud är inte beroende av våra uppblåsta strategier och metoder. Han är den som strider för oss och ger oss seger.

Vi läser vidare från Domarboken 7 : 20-22
-De tre hoparna stötte i basunerna och slog sönder krukorna; de fattade med vänstra handen i facklorna och med högra handen i basunerna och stötte i dem; och de ropade: »HERRENS och Gideons svärd! Men de stod stilla, var och en på sin plats, runt omkring lägret. Då begynte alla i lägret att löpa hit och dit och skria och fly. Och när de stötte i de tre hundra basunerna, vände HERREN den enes svärd mot den andre i hela lägret; och de som voro i lägret flydde ända till Bet-Hasitta, åt Serera till, ända till stranden vid Abel-Mehola, förbi Tabbat.

Vi kan genom att läsa om Gideon förstå att Gud har sina himmelska strategier. Jag tror inte att vi per automatik blint ska anamma alla väckelse-metoder som "lanseras". Vi bör istället fråga oss vad Gud vill ge just oss för strategier både i stort som smått. Jag har en dröm om att Kristi kropp ska få vara full av härlig mångfald och att den ska få vara helt befriad ifrån tankar om att det lilla eller enkla inte duger. David besegrade Goliat med sin stenslunga och Gideon besegrade Midjaniterna med endast tre hundra man. Vi har nog en hel del att lära angående detta med att förtrösta på Herren! /Ingvar




------

 

DU HAR ETT SIGILL PÅ DIN PANNA!
De flesta av oss troende är nog medvetna om vilddjurets märke som kommer att vara på pannan, eller vänster handled. Faktum är dock att vi troende redan är "stämplade" med original-sigillet.
För några dagar sedan när jag och min kära Ingela åt lunch på en restaurang, så kom det plötsligt en hälsning till mig, om att sonen i en familj vi känner har ett sigill på sin panna. Jag blev väldigt överraskad av denna lilla hälsning och undrade vad som egentligen menas med detta sigill. Eftersom vi lever i dessa moderna tider så googlade jag på ordet och fann en hel del intressanta saker angående lammets sigill. Jag klistrar här in ett litet stycke av vad jag läste om detta:

GUD GER MÄRKE!
Bibeln berättar om hur Gud ger sitt folk eller en person ett särskilt märke, på handen, på pannan eller på något han äger.
Ett sådant märke satte Gud på Kain (1 Mos.4:15) så att ingen skulle slå ihjäl honom.
I Andra Moseboken läser vi om hur folket befriades ur Egypten. Innan det sista straffet kom över Farao och Egypten befallde Gud genom Mose folket att stryka påskalammets blod på dörrposterna till sina hus. Blodet var ett tecken till räddning (2 Mos.12).
Längre fram fick profeten Hesekiel i en syn se hur Guds straffdom kom över Jerusalem. Men innan det sker får en ängel befallning att ”gå igenom Jerusalems stad, och teckna med ett tecken på pannan de män som suckar och jämrar sig över alla styggelser som bedrivs där”. (Hes.9) Det ord för ”tecken” som här används är namnet på sista bokstaven i hebreiska alfabetet. Denna hade formen av ett kors. Ängeln tecknade ett + på pannan.
I Uppenbarelseboken kommer detta igen. Innan Guds dom drabbar jorden får änglar gå ut och märka Guds tjänare med sigill på deras pannor. (Upp.7:3)

Tänk att alla vi som tror på Jesus har fått detta "lammets sigill" till beskydd i den tid som nu är. Vi behöver därför inte frukta utan vi kan vara trygga med att Gud är med oss alla! /Ingvar
(Synonymer till ordet sigill är: stämpelavtryck, plombering, insegel)

 

 

GRISSKÖTAREN!
För typ 20 år sedan så hade jag förmånen att jobba på en öppen anstalt utanför Umeå under en sommarmånad. Min uppgift där var att köra de lite svårare maskinerna såsom rundbals-pressen, höpressen med apburen bakom, mm. I uppgifterna ingick också att skjutsa ut internerna och hjälpa dem i sina arbetsuppgifter. 
Jag minns speciellt en tatuerad muskelbyggare som såg ut som att han kunde slå ihjäl en vilken sekund som helst. Jag upplevde honom som rätt så dimmig i huvudet efter flera års intag av allehanda droger.

I vilket fall så var hans uppgift där på anstalten att ta hand om grisarna. Jag tycks minnas att det var fyra grisar som bodde i en liten koja som var belägen på en kulle innanför ett el - stängsel. Den här mannen tog sig an sin uppgift på största allvar.
Grisarna hade det extremt rent och fint i sin lilla koja och han gav dem massor av gyllengul halm att ligga i. Han rengjorde mathon flera gånger dagligen, så att inga smutsiga bakterier skulle växa till. Dessutom bjöds grisarna på härliga duschstunder flera gånger varje dag, så att de inte skulle bli varma. 
Jag blev så berörd av denne man, som verkligen visade sitt rätta jag när han tog hand om grisarna på ett så fint sätt, ja skenet kan verkligen bedra!!!  /Ingvar

 

 SJÄLVBILDEN!
I helgen så har jag varit i Fredrika på manshelg. Det var en härlig samling av äldre och något yngre "gubbar", alla i sina bästa år. Det är ju faktiskt så att vi går från härlighet till härlighet, så följaktligen så är ju vår bästa tid just nu!
Förutom mycket god mat och härligt umgänge så var den andliga maten än mera utsökt....tack Björn.
Nu är ju inte manshelgen en hemlig, sekteristisk, hemlig orden, så därför tänkte jag ge dig några glimtar av vad som togs upp där.
Det handlar framförallt om vår självbild och synen på vem vi är. Det finns många exempel i Bibeln på personer som ser ner på sig själva. Ett exempel är
2 Samuels boken 9:8 där Mefiboset som är en ättling till Saul kallar sig själv en död hund. Vår självbild kan genom hårda ord av både föräldrar, syskon eller genom mobbare slaktas totalt. Mefiboset måste ju ha hört alldeles förfärliga saker om sig själv - eller hur.
Ett tips till dig är att fundera på hur Gud ser på dig, på hur han älskar dig och vad hans tankar om dig faktiskt är. När vi läser om Gideon (Domarboken kapitel 6) så kan vi se att han tycker sig vara den ringaste av alla. Dock så kallar Herren honom vid sitt rätta namn, nämligen: Du tappre stridsman. Innan Gideon gav sig ut i strid, så upprättade Herren hans självbild på ett underbart sätt, och på samma sätt så vill Gud upprätta din och min självbild, ja bilden av vad vi faktiskt är i den nya skapelsen. Det är just detta som är bilden av vårt nya jag!
Lycka till med ditt nya liv, i din nya, upprättade identitet!  /Ingvar

 

 EN ÄDEL STEN!
Joh. 10:10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. 
 
Om du tänker dig en vacker, ädel, sten. Den står på hedersplatsen i en belyst monter och har ett oerhört högt värde. Därför bevakas denna monter av vakter dygnet runt, detta eftersom tjuven vill lägga beslag på den vackra, ädla, stenen.
Om tjuven skulle få tag på den vackra, ädla, stenen så skulle han göra allt för att förgöra den, och göra den till något annat än vad den är tänkt att vara. Tjuven, dvs. satan har nämligen kommit för att stjäla, slakta och döda.
Mängder av himmelens änglar är engagerade för att bevara den vackra, ädla, stenen så att den kan stå på hedersplatsen i den upplysta montern och med sin skönhet återspegla en del av Guds härlighet redan här på jorden.
Den vackra, ädla, stenen, ja det är faktiskt du!      /Ingvar

 
VISST FINNS DET VÄGAR!
Jag har väl aldrig känt mig som en själavårdare, men likväl kan vi få fungera i det Gud har bestämt oss till att vara. 
I början av min "musikaliska karriär", så skrev jag roliga, lite bitska och radikala texter om Jesus. Det var också texter som starkt gick emot religiös möteskultur. Jag fick flera gånger tips om att istället modernisera gamla läsarsånger, så skulle jag nog se att det fanns en plats för mig i kyrkorna.
Drivkraften har dock alltid varit att förmedla det Gud vill att just jag ska förmedla, detta även om inte alla uppskattar det jag gör.
Efter några år så var det en kvinna som förmedlade en profetisk hälsning: Du ska skriva själavårdande texter. Jag blev helt paff, det var helt enkelt omöjligt. Ett par år senare var cd-skivan klar, detta eftersom ett mirakel hade skett. 

Jag sålde nog inte mer än något tiotal av dessa cd-skivor, så garderoben är full av dessa, men jag var i Floda och spelade in låtarna på TV och berättade om vad de betydde. Programmet sändes bland annat  i kanal 10 vid flera tillfällen, så nog fick det ändå spridning! Gud vet alltid vad han gör både i stort som smått.
Låttexter går alldeles utmärkt att läsa i diktform, och psalmerna i psaltaren är ett utmärkt exempel på detta. I "dikten" nedan så finns det ett par saker jag vill förklara: De drakar och monster som omnämns är en beskrivning av de jobbiga eller traumatiska händelser som vi har gömt i vårt inre. Vi har ofta på ett effektivt sätt förträngt dessa, så att de nästan har fallit i glömska. Likväl så skaver dessa händelser inombords. Därför måste de plockas fram och bearbetas, så att vi äntligen kan få må riktigt bra!
 
              DIKT NR !.

 Famlar i mörker, var ska jag gå. Ser ingen utväg, kan inte förstå. Det som en gång var lycka, har "blitt" smärta och sorg, famlar i mörker, ja var ska jag gå.
 
Men visst finns det vägar i de djupaste snår. Finn ljusets stigar bland stenar i själens sår. Visst är det svårt, men jag tror att det går.
 
  Lyckan den kommer och lyckan den går. Skönt då att veta, Guds kärlek består. I dödsskuggans vandring i djupaste dal. Bland snår och bland tistlar i dödsskuggans dal.
 
  Men visst finns det vägar i de djupaste snår. Finn ljusets stigar bland stenar i själens sår. Visst är det svårt, men jag tror att det går.
 
Där i själens djup, där ingen har vart förut. Bland tistlar och stenar i de mörkaste djup. Säger till alla monster och drakar kom ut. Där i själens djup, där ingen har vart förut.
 
 Men visst finns det vägar i de djupaste snår. Finn ljusets stigar bland stenar i själens sår. Visst är det svårt, men jag tror att det går.
 
 Hittar ett fönster i den mörkaste vrå. Vågar jag öppna mitt fönster i tro. Öppna för frihet och öppna för ljus. Vågar jag öppna mitt fönster i tro.
 
 Ja,  visst finns det vägar i de djupaste snår. Finn ljusets stigar bland stenar i själens sår. Visst är det svårt, men jag tror att det går.                                
                                                                                                                    /Ingvar
 
GRÅT UT
Här kommer den andra "dikten", en låt-text som heter Gråt ut!
Den handlar om att vi måste tillåta oss att sörja allt det som är jobbigt, så att själens sår kan läka ut!
                                              
DIKT NR.2
I en stor pojke bor, en liten pojkes själ. Pojkens själ den ropar, snälla älska mej. Ge mej kärlek som jag saknar, själen ropar ge mej kramar. I en stor pojke bor en liten pojkes själ.
Gråt ut, gråt ut, ja smärtan måste ut. Gråt ut, gråt ut, så kan såren i själen läka ut.

 I en stor flicka bor, en liten flickas själ. Flickans själ den ropar snälla jag vill vara trygg. Vill ha trygghet så jag kan sova, skydd mot hårda ord som skadar. I en stor flicka bor, en liten flickas själ.
 Gråt ut, gråt ut, ja smärtan måste ut. Gråt ut, gråt ut, så kan såren i själen läka ut.

 En kvinna och en man som skulle älska varann, men han, denne man, blev en ond tyrann. Men än så kan leva, ja än så kan hon flyga. Men hon måste våga, ja hon måste vilja.
 Gråt ut, gråt ut, ja smärtan måste ut. Gråt ut, gråt ut, så kan såren i själen läka ut.

 De började på lek, de började på skoj. Livet handlade om fest, men blev snart till en pest. Förnedringen är stor, när allt går i kras. Men än kan du välja, börja leva eller dö.
 Gråt ut, gråt ut, ja smärtan måste ut. Gråt ut, gråt ut, så kan såren i själen läka ut.         /Ingvar

 

LILLA FÅGEL!
Här kommer den fjärde dikten. Den handlar om att inte stressa, utan låta såren läkas. I annat fall är risken stor att vi agerar utifrån våra sår istället för genom Den Helige Andes flöde.

DIKT NR:4
Säg mig lilla fågel, du som är så vacker. Du är prydd med fjädrar, som av renaste guld. Näbben är som silver, och ögon som flammande eld. Säg mig lilla fågel, du som är så vacker. Din hållning är reslig som den mäktigaste kung. Men nånting är fel, du verkar ha så ont?
 -Jag kan ju inte flyga, för jag har ont i vingen. 
-Stackars lilla fågel som har ont i vingen.
 
Säg mig lilla fågel du som är så vacker. Du är prydd med fjädrar, som av renaste guld. Men har du ro att vila, så vingen kan få läka?  Du min lilla fågel, du som är så vacker. Du måste gå till doktorn, så doktorn kan få tvätta. För smutsen måste bort, och varet måste ut.
 -Jag kan ju inte flyga, för jag har ont i vingen. 
- Stackars lilla fågel som har ont i vingen.

  Du min lilla fågel, du som är så vacker. Nu är såret rent, ja nu kan vingen läka. Men allting har sin tid, och du måste ta det lugnt. Du min lilla fågel, du som är så vacker. Nu så läker vingen och snart så kan du flyga, -Ja snart så kan du flyga.
/Ingvar

 

EN UTSLAGEN ROS!
Här kommer den tredje dikten. Den handlar om hur Guds kärlek kan få oss att blomma ut till den vi är tänkta att vara. Texten har inspiration från Höga visan, en "romantisk" bok i Bibeln.
                                              
DIKT NR:3
Det var en gång en blomma som stod på en äng. Blomman var vacker och skör. Men blomman var trasig och sårad i sin själ, ja, så kan det ju va. En annan blomma såg, det ljuvaste han sett, han "fråga", får jag vara din vän.
 Får jag krama dig hårt, smeka dina blad, kyssa din rosenröda knopp? Får jag krama dig hårt, smeka dina blad, kyssa din rosenröda knopp?

 Den sköra blomman sa’ det är inte alltid så lätt. För dom djupa såren i min själ. Det blir nog rätt så svårt, men jag tror att det ska gå, kan du älska mig ändå? Den andra blomman sa, det är klart att jag kan. Tillsammans, ska vi kämpa vi två.
Får jag krama dig hårt, smeka dina blad, kyssa din rosenröda knopp? Får jag krama dig hårt, smeka dina blad, kyssa din rosenröda knopp?

 Den kärlek som han ger, den bär genom allt, den bär genom dödsskuggans dal. Den bär genom glädje, den bär genom sorg, ja den bär genom vårregnets tid.
 Får jag krama dig hårt, smeka dina blad, kyssa dig du utslagna ros? Får jag kyssa dig du daggvåta ros, får jag kyssa dig du underbara ros?
                                                                                                /Ingvar

 

NYCKLARNA!
Upp 1: 17-18 När jag såg honom, föll jag ned för hans fötter, såsom hade jag varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sade: »Frukta icke. Jag är den förste och den siste och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till döden och dödsriket.
 
Vår yngste son Joel uttryckte för en tid sedan en önskan. Han vill bli stor och gärna  13 år så att han får en egen nyckel till sitt rum, precis som sin storebror. Nycklar har med makt att göra. För vår son Joel så skulle nyckeln innebära makt att råda över sitt eget rum, makt att låsa dörren för, eller öppna dörren för vem han vill.
Kriminella blir oftast satta i fängelse och dörren låses  då med en nyckel. På samma sätt blir dörren en dag upplåst när tjuven har avtjänat sitt straff och friheten har därmed blivit ett faktum för denne.
I Bibeln så står det att Jesus har tagit nycklarna till döden och dödsriket.  Det är inte fråga on singularis så att det bara skulle vara  en nyckel, utan om pluralis, dvs. många nycklar. Faktum är att Jesus har nycklarna (makten) till varje rum eller vrå i dödsriket. Varje enskild fånge som suttit i sin lilla cell är därmed fri att gå ut ur sitt fängelse. Detta har skett tack vare det faktum att döden inte kunde hålla kvar Jesus, eftersom han var rättfärdig och dog i vårt ställe.
Tack Jesus att du tog nycklarna från döden och dödsriket!   /Ingvar 

 
VI ÄR!
I morse när jag låg i rumssoffan och vilade med en stor mugg gott kaffe i handen så kom plötsligt och lite oväntat en tanke farande. Jag kom att tänka på ett underbart par vi känner som bäst kan beskrivas som två varma hjärtan med ben.
De har en otrolig omsorg om sina medmänniskor både i och utanför den kristna gemenskapen. Deras inre pulserar av liv och de ömmar för alla de svaga kärl som kanske inte orkar med livet på samma sätt som många av oss andra gör.
De har ett otroligt "driv" när det gäller praktiska göromål i sin kristna gemenskap och utan dem skulle nog många projekt falla platt till marken.
Jag har dock förstått att de ibland har fått möta en del elaka kommentarer om att de skulle söka uppmärksamhet och bekräftelse genom sina goda gärningar och sitt engagemang. Dessutom så är de rikt välsignade ekonomiskt vilket tydligen sticker i ögonen på somliga. Den typen av påståenden grundar sig enligt min mening på ren och skär avundsjuka. Vi borde väl istället tacka Gud för dessa eldsjälar och tacka för att de är så rikligt välsignade! Det är väl alltid roligt och härligt när våra medmänniskor får leva i rik välsignelse - eller hur?
Vi är alla kantstötta lerkärl med en hel del repor, och missfärgningar. Trots detta så vill Herren bruka oss alla på ett alldeles underbart sätt, detta även om vi på grund av skador i själslivet agerar lite tokigt ibland. Det är Gud själv som bestämmer till vad han skall använda oss, så varför vara avundsjuk när han brukar oss alla, precis som han själv  vill och på allra bästa sätt. Enligt Bibeln så kallade oss redan innan vi formades i moderlivet. (Vilket faktiskt tyder på att vi på något sätt existerade redan innan födseln hit till jorden....)
Det jag slutligen vill poängtera är att vi precis som Paulus gjorde kan vara frimodiga med vilka vi är i vår kallelse. Det är inte alls högmodigt även om den svenska jantelagen vill hävda detta. Vår kallelse och utförandet av den kallelsen sker ju genom Den Helige Andes kraft, så det ger ju faktiskt ingen ära till vårt eget kött.
Hjärteparet med två ben kan med frimodighet tala om vilka de är i Kristus och ska absolut inte hålla något tillbaka.  På samma sätt så kan jag själv med frimodighet tala om att jag förutom mitt arbete som skogsröjare är en trubadur (Psalmist), som får sånger att förmedla ifrån Herren. Jag förmedlar också evangeliet genom att skriva små blogginlägg eller genom förkunnelse på Youtube, eller på olika kristna samlingar.
Nu skriker det högt och tydligt i mitt sinne att jag skryter och är högmodig!
Men: JAG ÄR......VI ÄR    - men vi är det genom Kristus!
/Ingvar
 
TRONS GODA KAMP!

1 Kor. 9:24-27 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det.  Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften.  I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

 
Jakobs-brevet 1:12 Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som ÄLSKAR honom.
 
 
Vi har nyligen varit och röjt  ungskog i byn Torrböle. Röjningen där var riktigt tuff och jobbig. Man blir ofta lite frustrerad och upprörd när man jobbar på sådana ställen, men den känslan gör faktiskt att man får lite extra energi. Inte blev det bättre av vårt elaka sällskap i form av knott, mygg och bräms. Min gode medarbetare Magnus hade fler än hundra bett på ryggen efter en arbetsdag där. Jag gissar att han gett sin käresta i uppdrag att räkna. Romantiskt?? Nja.... 
Faktum är dock att det är riktigt glatt när vi gjort klart ett sådant område. Vi brukar då ropa ut ett riktigt segervrål,  och ju värre stället har varit desto mera vrålar vi! 
När vi var där och röjde i djungeln, så började jag tänka på att livet här på jorden är ganska likt en riktigt tuff ungskogsröjning. Jordelivet beskrivs ju i Bibeln som ett tävlingslopp, där vi kan vinna en segerkrans när livet här på jorden har nått sitt slut . Helt ärligt så tror jag att glädjen blir störst för de som lagt bekvämligheterna åt sidan, och gjort stora uppoffringar för att fullborda sitt lopp på allra bästa sätt. 
Ta därför och kämpa trons goda kamp precis som en riktig skogsröjare, som är  mitt i den hopplöst täta och outhärdliga ungskogen bland myggor, bräms och knott! Du och jag har fortfarande möjligheten att vinna segerkransen efter ett spännande liv i trons goda kamp! /Ingvar 

 

DET ÄR INTE ALLS ROLIGT ATT VARA ARG!
I fjol under våren och sommaren så arbetade jag med en ljudanläggning till vårt byahus. Jag införskaffade bland annat ett nytt, väldigt fint 12 kanalers mixerbord. Tyvärr så gick mixerbordet sönder i oktober. Det var plötsligt helt dött och det var då eländet började.
Jag hade köpt mixerbordet via ett företag på nätet som direkt-importerar dessa produkter. Jag har nog ringt dit vid ett trettiotal tillfällen varvid man hela tiden har förklarat att ett nytt mixerbord skulle skickas samma dag eller i slutet av den veckan. En del av försäljarna skulle kolla upp vad som hänt och höra av sig igen , vilket man aldrig gjorde. När det för några veckor sedan hade gått hela fyra månader så var jag riktigt, riktigt arg. Jag ringde varje dag, skällde, och var mycket otrevlig. Trots detta hände fortfarande precis ingenting.
Förra fredagen så vände det plötsligt. En jättetrevlig man som heter Kristoffer svarade i telefonen. Han blev alldeles bestört när han hörde hur illa det var. Han ringde direkt till England och ordnade genast så att de skickar mixerbordet hem till mig direkt från fabriken. Han bad också om ursäkt för att detta ärende hade skötts väldigt dåligt av dem. Då passade jag på att be honom hälsa ett förlåt till alla dem som jag hade varit så otrevlig emot. Då rann all ilska av mig och det kändes såååååå skönt. Det tär ju på hela ens varelse att bära på ilska, så det är inte alls roligt att vara arg!  /Ingvar

 

 
I FADERNS HÄNDER!
Ja nu sitter jag här och skriver igen efter en lång paus. Det har nämligen varit massor att göra eftersom vi håller på att byta kök. Nu är det nya köket äntligen igång, även om det återstår en hel del mindre arbeten.
Jag kan också nämna att det är otroligt gott att få äta kokt potatis med riktigt kött efter en dryg vecka med billys pizza, finduspajer och annan halväcklig micromat.
Det är också märkligt vad tiden går. Vår äldsta dotter som helt nyss var en liten bebis som skumpade på armen,  har nu gått ut nionde klass. Jag känner allt mer hur kort vår tid här på jorden faktiskt är.
Jag har för en tid sedan läst en bok som var mycket intressant, men ändå gav en del huvudbry. Den tog upp detta om helvetesläran med evig pina i helvetet. Nu kommer jag inte att gå in på mera vad den handlade om, men en liten frågeställning var väldigt intressant: Slutar Gud plötsligt att älska oss och blir förvandlad till en tyrann som njuter av att vi i all evighet hamnar i helvetet efter att vi lämnat jordelivet? De som skrivit boken menar att Gud har en plan även för de som inte vill veta av eller fått höra om Jesu försoning här på jorden.
De menar också att han kommer att en dag dra precis alla till sig. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd, eller att vi inte ska predika evangeliet. En tillvaro utan Guds överflödande liv blir faktiskt ett slags självvalt helvete. Jag är i ett prövostadium av det jag läst, så jag hoppas att du inte blir allt förvirrad av det du läser nu.

För några dagar sedan blev jag påmind om en begravningsgudstjänst som jag var delaktig i när jag arbetade som kyrkogårdsvaktmästare. Det var en begravning efter en riktig "hedning", som vad jag kunnat förstå var en ateist. Hela släkten präglas för övrigt av en kyla mot evangeliet och Guds liv. Jag satt längst bak i kapellet och kände en sorg över detta, och bad tyst för hela  släkten.
Då fick jag en "bild" och fick se att hela kapellet och att alla som var där  vilade i faderns händer. Han höll upp och omslöt kapellet ungefär som när vi håller en liten kyckling eller kattunge i våra händer.
Avslutningsvis så vet jag väldigt lite om detta med livet efter döden. Vi kan dock vara trygga i att Gud vill allas vårt bästa både här i livet och i evigheten. Jag tror att vi har ett eget val att göra om vi vill leva nära honom eller inte. Jag är ingen teolog och är faktiskt ganska ointresserad av att studera alla svårbegripliga termer, så den enkla och ibland barnsliga Gudstron räcker alldeles utmärkt för mig!  /Ingvar

 

STÅLMANNENS ONDSKA!
Nu har det hänt,  det som de flesta av oss har haft på känn. Jag syftar nu på terrorattacken i Stockholm.  Nu tänker jag dock inte sätta fokus på Islam, denna i många stycken sataniska religion. Till viss del är det ju faktiskt så att vissa religiösa doktriner är väldigt krigiska.  Ett exempel är just islam som menar att alla som är otrogna mot islam ska dödas, faktiskt riktigt läskigt. 
Nu finns det ju människor som skyller alla världens konflikter på religionerna. De menar på fullt allvar att det hade varit fred på jorden om alla var upplysta ateister precis som de själva är. 
Jag vill dock hävda att ondskan på jorden har att göra med människans fallna natur. Det märks inte minst i våra egna liv,  eller som Paulus uttrycker det: "Det jag inte vill göra det gör jag,  och det jag vill göra det gör jag inte. 
Om allt var religionens fel och människan i grund och botten hade varit god,  då hade  Stalin  varit en snäll och godhjärtad ateist.  Jag vill dock hävda att han var i det närmaste lika ondskefulla som satan själv, en av världshistoriens värsta tyranner.  Jag ber om ursäkt för mitt starka uttryckssätt, men jag tror faktiskt att jag har rätt! Krig och ondska är inte huvudsakligen religionernas fel, utan handlar istället om människans dubbla natur!
Fotnot: Stalin hette från början Iosif Vissarionovitj Dzjugasjvili, men bytte namn till Stalin år 2012. Översatt till svenska så betyder Stalin faktiskt Stålmannen, vilket jag personligen tycker är lite lustigt!  /Ingvar 

RÖVARENS ENKLA BÖN!
Jag ligger i rumssoffan och har just blåst bort ett tunt lager av damm från min bibel. Det är några dagar sedan jag läste ur den, (jag arme syndare.....)
På rumsbordet står det en mugg med rykande gott, nybryggt kaffe och den morgon-trötte mannen i soffan håller på att läsa om påskens budskap. Det jag fastnar för är den ene av rövarna som är vid Jesu sida.
Luk 23: 42-43  Och han sade: "Jesus tänk på mig när du kommer till ditt rike."  Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Idag skall du vara med mig i paradiset."
Genom åren så har jag läst en hel del böcker som innehåller både vackra, detaljerade och ofta mycket komplicerade frälsningsböner. Det är lite pinsamt, men jag har faktiskt tränat på vissa av dem och försökt att lära mig dem utantill, dock med uruselt resultat. De går helt enkelt inte att komma ihåg dessa alltigenom komplicerade böner.
Det har ibland känts lite nervöst och jag har undrat hur man egentligen ska be när man ska leda någon till frälsning, ja hur gör man för att allt ska bli rätt. Det kanske inte blir riktigt bra om man skulle glömma någon liten detalj, för att inte tala om allt elände man skall avsäga sig i Jesu namn. Det verkar ofta vara väldigt komplicerat detta med frälsningsböner.
Då är det skönt att läsa om lärljungarna som kastade näten åt sidan och följde honom utan att egentligen säga något särskilt, eller rövaren som bara bad Jesus att tänka på honom i sitt rike. Enligt bibeln så dög dessa enkla frälsningsböner alldeles utmärkt. Befriande!  /Ingvar

------

HON ÅKTE UPP MED BALLONGEN!
Idag så fick jag förmedla en bild till en medelålders kvinna. Jag såg en blå ballong av den typ som brukar finnas på cirkus och tivoli, fylld  med helium-gas . Den här kvinnan tog tag i snöret som hängde under ballongen och följde med den upp i luften, allt högre och högre. Högt ovan de jobbiga och plågsamma omständigheter som har varit en plåga just i hennes liv.
Den här bilden var specifikt till just henne och i hennes nuvarande situation. Faktum är dock att denna bild ändå gäller oss alla. Vi är nämligen i Kristus, satta i en position högt ovanför alla andevärldens furstar och väldigheter, och har genom honom blivit satta i en position som är högt ovanför alla de omständigheter som möter oss här på jorden!
 
Frukta inte även om just dina omständigheter skriker så att det skär i öronen. Du är i en högre position än dem, så ta tag i ballongsnöret och låt dig lyftas allt högre upp i luften! Du är fri! /Ingvar 

 
DET VAR EN GÅNG TVÅ TJUGO-KRONORS SEDLAR!
Det var en gång två tjugo-kronors sedlar som kom ut ur tryckeriet. De var båda alldeles nya, fräscha, välpressade och hade en svag doft av trycksvärta. Nu var det så att dessa båda tjugo-kronors sedlar fick väldigt olika liv. 
Den ena sedeln blev väl omhändertagen och hamnade i en skön och torr miljö hos en äldre dam, som vårdade sina pengar ömt i ett kassaskrin. Hon brukade räkna sina sedlar emellanåt, men i övrigt så levde sedeln ett mycket stillsamt liv. Följdaktligen så var den hela tiden välpressad och i ett mycket gott skick.
Den andra tjugo kronors-sedelns liv var däremot det rakt motsatta. Den hamnade i en ficka på ett par jeans och fick följa med ett par omgångar i tvättmaskinen. Efter några veckor så ramlade den ur fickan och blåste ner i ett lerigt dike. Efter en tid av tråkig väntan så blev den äntligen upphittad av en liten flicka som var ute och lekte. 
Nu hade flickan en yngre bror som blev väldigt avundsjuk på flickan som hade hittat tjugo kronors-sedeln i diket. Deras farmor fick reda på detta och gick till sitt kassaskrin och hämtade den välpressade sedeln som låg där. Hon gav den till pojken, och så kunde båda barnen gå till kiosken och köpa glass.
Det märkliga är att båda sedlarna fortfarande hade samma värde, så de fick lika mycket glass för pengarna. Det hade alltså ingen betydelse att den ena sedeln var välvårdad, medans den andra hade blivit mycket illa tilltygad av "livet".
Precis så här är det ju med oss människor. En del av oss har det riktigt bra, medans andra far väldigt illa av livet. Faktum kvarstår dock att vi alla har exakt samma värde, men tyvärr så har nog inte alla förstått just detta. Förakta därför aldrig missbrukare, tiggare, tjuvar, psykiskt sjuka  eller fattiglappar. De är precis lika älskade och underbara som både du och jag själva är. Jesus älskar oss alla!  /Ingvar