Fredrika själavårdscenter

 

 

 

 

 

 

[counter]

 

 

 

 

DET ÄR INTE ALLS ROLIGT ATT VARA ARG!
I fjol under våren och sommaren så arbetade jag med en ljudanläggning till vårt byahus. Jag införskaffade bland annat ett nytt, väldigt fint 12 kanalers mixerbord. Tyvärr så gick mixerbordet sönder i oktober. Det var plötsligt helt dött och det var då eländet började.
Jag hade köpt mixerbordet via ett företag på nätet som direkt-importerar dessa produkter. Jag har nog ringt dit vid ett trettiotal tillfällen varvid man hela tiden har förklarat att ett nytt mixerbord skulle skickas samma dag eller i slutet av den veckan. En del av försäljarna skulle kolla upp vad som hänt och höra av sig igen , vilket man aldrig gjorde. När det för några veckor sedan hade gått hela fyra månader så var jag riktigt, riktigt arg. Jag ringde varje dag, skällde, och var mycket otrevlig. Trots detta hände fortfarande precis ingenting.
Förra fredagen så vände det plötsligt. En jättetrevlig man som heter Kristoffer svarade i telefonen. Han blev alldeles bestört när han hörde hur illa det var. Han ringde direkt till England och ordnade genast så att de skickar mixerbordet hem till mig direkt från fabriken. Han bad också om ursäkt för att detta ärende hade skötts väldigt dåligt av dem. Då passade jag på att be honom hälsa ett förlåt till alla dem som jag hade varit så otrevlig emot. Då rann all ilska av mig och det kändes såååååå skönt. Det tär ju på hela ens varelse att bära på ilska, så det är inte alls roligt att vara arg!  /Ingvar

 

 
I FADERNS HÄNDER!
Ja nu sitter jag här och skriver igen efter en lång paus. Det har nämligen varit massor att göra eftersom vi håller på att byta kök. Nu är det nya köket äntligen igång, även om det återstår en hel del mindre arbeten.
Jag kan också nämna att det är otroligt gott att få äta kokt potatis med riktigt kött efter en dryg vecka med billys pizza, finduspajer och annan halväcklig micromat.
Det är också märkligt vad tiden går. Vår äldsta dotter som helt nyss var en liten bebis som skumpade på armen,  har nu gått ut nionde klass. Jag känner allt mer hur kort vår tid här på jorden faktiskt är.
Jag har för en tid sedan läst en bok som var mycket intressant, men ändå gav en del huvudbry. Den tog upp detta om helvetesläran med evig pina i helvetet. Nu kommer jag inte att gå in på mera vad den handlade om, men en liten frågeställning var väldigt intressant: Slutar Gud plötsligt att älska oss och blir förvandlad till en tyrann som njuter av att vi i all evighet hamnar i helvetet efter att vi lämnat jordelivet? De som skrivit boken menar att Gud har en plan även för de som inte vill veta av eller fått höra om Jesu försoning här på jorden.
De menar också att han kommer att en dag dra precis alla till sig. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd, eller att vi inte ska predika evangeliet. En tillvaro utan Guds överflödande liv blir faktiskt ett slags självvalt helvete. Jag är i ett prövostadium av det jag läst, så jag hoppas att du inte blir allt förvirrad av det du läser nu.

För några dagar sedan blev jag påmind om en begravningsgudstjänst som jag var delaktig i när jag arbetade som kyrkogårdsvaktmästare. Det var en begravning efter en riktig "hedning", som vad jag kunnat förstå var en ateist. Hela släkten präglas för övrigt av en kyla mot evangeliet och Guds liv. Jag satt längst bak i kapellet och kände en sorg över detta, och bad tyst för hela  släkten.
Då fick jag en "bild" och fick se att hela kapellet och att alla som var där  vilade i faderns händer. Han höll upp och omslöt kapellet ungefär som när vi håller en liten kyckling eller kattunge i våra händer.
Avslutningsvis så vet jag väldigt lite om detta med livet efter döden. Vi kan dock vara trygga i att Gud vill allas vårt bästa både här i livet och i evigheten. Jag tror att vi har ett eget val att göra om vi vill leva nära honom eller inte. Jag är ingen teolog och är faktiskt ganska ointresserad av att studera alla svårbegripliga termer, så den enkla och ibland barnsliga Gudstron räcker alldeles utmärkt för mig!  /Ingvar

 

STÅLMANNENS ONDSKA!
Nu har det hänt,  det som de flesta av oss har haft på känn. Jag syftar nu på terrorattacken i Stockholm.  Nu tänker jag dock inte sätta fokus på Islam, denna i många stycken sataniska religion. Till viss del är det ju faktiskt så att vissa religiösa doktriner är väldigt krigiska.  Ett exempel är just islam som menar att alla som är otrogna mot islam ska dödas, faktiskt riktigt läskigt. 
Nu finns det ju människor som skyller alla världens konflikter på religionerna. De menar på fullt allvar att det hade varit fred på jorden om alla var upplysta ateister precis som de själva är. 
Jag vill dock hävda att ondskan på jorden har att göra med människans fallna natur. Det märks inte minst i våra egna liv,  eller som Paulus uttrycker det: "Det jag inte vill göra det gör jag,  och det jag vill göra det gör jag inte. 
Om allt var religionens fel och människan i grund och botten hade varit god,  då hade  Stalin  varit en snäll och godhjärtad ateist.  Jag vill dock hävda att han var i det närmaste lika ondskefulla som satan själv, en av världshistoriens värsta tyranner.  Jag ber om ursäkt för mitt starka uttryckssätt, men jag tror faktiskt att jag har rätt! Krig och ondska är inte huvudsakligen religionernas fel, utan handlar istället om människans dubbla natur!
Fotnot: Stalin hette från början Iosif Vissarionovitj Dzjugasjvili, men bytte namn till Stalin år 2012. Översatt till svenska så betyder Stalin faktiskt Stålmannen, vilket jag personligen tycker är lite lustigt!  /Ingvar 

RÖVARENS ENKLA BÖN!
Jag ligger i rumssoffan och har just blåst bort ett tunt lager av damm från min bibel. Det är några dagar sedan jag läste ur den, (jag arme syndare.....)
På rumsbordet står det en mugg med rykande gott, nybryggt kaffe och den morgon-trötte mannen i soffan håller på att läsa om påskens budskap. Det jag fastnar för är den ene av rövarna som är vid Jesu sida.
Luk 23: 42-43  Och han sade: "Jesus tänk på mig när du kommer till ditt rike."  Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Idag skall du vara med mig i paradiset."
Genom åren så har jag läst en hel del böcker som innehåller både vackra, detaljerade och ofta mycket komplicerade frälsningsböner. Det är lite pinsamt, men jag har faktiskt tränat på vissa av dem och försökt att lära mig dem utantill, dock med uruselt resultat. De går helt enkelt inte att komma ihåg dessa alltigenom komplicerade böner.
Det har ibland känts lite nervöst och jag har undrat hur man egentligen ska be när man ska leda någon till frälsning, ja hur gör man för att allt ska bli rätt. Det kanske inte blir riktigt bra om man skulle glömma någon liten detalj, för att inte tala om allt elände man skall avsäga sig i Jesu namn. Det verkar ofta vara väldigt komplicerat detta med frälsningsböner.
Då är det skönt att läsa om lärljungarna som kastade näten åt sidan och följde honom utan att egentligen säga något särskilt, eller rövaren som bara bad Jesus att tänka på honom i sitt rike. Enligt bibeln så dög dessa enkla frälsningsböner alldeles utmärkt. Befriande!  /Ingvar

------

HON ÅKTE UPP MED BALLONGEN!
Idag så fick jag förmedla en bild till en medelålders kvinna. Jag såg en blå ballong av den typ som brukar finnas på cirkus och tivoli, fylld  med helium-gas . Den här kvinnan tog tag i snöret som hängde under ballongen och följde med den upp i luften, allt högre och högre. Högt ovan de jobbiga och plågsamma omständigheter som har varit en plåga just i hennes liv.
Den här bilden var specifikt till just henne och i hennes nuvarande situation. Faktum är dock att denna bild ändå gäller oss alla. Vi är nämligen i Kristus, satta i en position högt ovanför alla andevärldens furstar och väldigheter, och har genom honom blivit satta i en position som är högt ovanför alla de omständigheter som möter oss här på jorden!
 
Frukta inte även om just dina omständigheter skriker så att det skär i öronen. Du är i en högre position än dem, så ta tag i ballongsnöret och låt dig lyftas allt högre upp i luften! Du är fri! /Ingvar 

 
DET VAR EN GÅNG TVÅ TJUGO-KRONORS SEDLAR!
Det var en gång två tjugo-kronors sedlar som kom ut ur tryckeriet. De var båda alldeles nya, fräscha, välpressade och hade en svag doft av trycksvärta. Nu var det så att dessa båda tjugo-kronors sedlar fick väldigt olika liv. 
Den ena sedeln blev väl omhändertagen och hamnade i en skön och torr miljö hos en äldre dam, som vårdade sina pengar ömt i ett kassaskrin. Hon brukade räkna sina sedlar emellanåt, men i övrigt så levde sedeln ett mycket stillsamt liv. Följdaktligen så var den hela tiden välpressad och i ett mycket gott skick.
Den andra tjugo kronors-sedelns liv var däremot det rakt motsatta. Den hamnade i en ficka på ett par jeans och fick följa med ett par omgångar i tvättmaskinen. Efter några veckor så ramlade den ur fickan och blåste ner i ett lerigt dike. Efter en tid av tråkig väntan så blev den äntligen upphittad av en liten flicka som var ute och lekte. 
Nu hade flickan en yngre bror som blev väldigt avundsjuk på flickan som hade hittat tjugo kronors-sedeln i diket. Deras farmor fick reda på detta och gick till sitt kassaskrin och hämtade den välpressade sedeln som låg där. Hon gav den till pojken, och så kunde båda barnen gå till kiosken och köpa glass.
Det märkliga är att båda sedlarna fortfarande hade samma värde, så de fick lika mycket glass för pengarna. Det hade alltså ingen betydelse att den ena sedeln var välvårdad, medans den andra hade blivit mycket illa tilltygad av "livet".
Precis så här är det ju med oss människor. En del av oss har det riktigt bra, medans andra far väldigt illa av livet. Faktum kvarstår dock att vi alla har exakt samma värde, men tyvärr så har nog inte alla förstått just detta. Förakta därför aldrig missbrukare, tiggare, tjuvar, psykiskt sjuka  eller fattiglappar. De är precis lika älskade och underbara som både du och jag själva är. Jesus älskar oss alla!  /Ingvar